..... denna märkvärdiga, fantastiska, stora, lilla tax finns inte mer. Han drabbades troligen av en propp till hjärnan. Kunde inte använda bakbenen på normalt sätt. Han blev sjuk den 18:e juni och den 19:e, dagen före Midsommarafton, insåg vi att han måste få utnyttja det privilegium som husdjur har, dvs att få somna in på ett smärtfritt sätt.
På kvällen innan var han riktigt pigg för en kort stund, t.o.m. "trippade", nästan som vanligt, när han ville gå utanför tomten för att uträtta behov. Skötsam in i det sista! Sov lugnt och fint under natten,men var svagare på morgonen. Orkade dock att äta upp några Bragokex, där han låg under täcket,liksom ett par Frolic.
Färden till vetrinär Björn gick bra med husse i baksätet. Björn kom ut till bilen och gav en lugnande spruta ,som han somnade av efter några minuter,och som han inte ens märkte att han fick. Det kändes bra att göra på detta viset,eftersom han aldrig gillat att gå in i vetrinärshuset.
Björn bar honom in, och vi var hos honom när han fick den slutgiltiga överdosen av sömnmedel
intravenöst. När jag pussade honom farväl, doftade skägget av den glass han åt kvällen innan.
Nu är det 17 dagar sedan den märkvärdiga taxen Lukas försvann ur våra liv. Vi försöker tänka att han har det fint i "de sälla jaktmarkerna" tillsammans med Busan, Sorry och många andra.
Vi börjar också inse att han var gammal, nästan 90, i människoår.Vi hade ju inte riktigt fattat det, han var ju så frisk och stark och snygg(!)
Men det är mycket TOMT. Han var en kompis som hade stor del i våra liv.
2 kommentarer:
...tomheten efter ett djur kan för de som inte har eller har haft husdjur verka svår att förstå. men det är en riktig familjemedlem man tvingas ta farväl av och det gör ont. ont så in i helvete. har suttit med flera av mina husdjur när samma sprutor har gett dem det eviga lugnet och det kan, märkligt nog, vara ett fint minne även det.
den kalla nosen och de varma trampdynorna kanske inte kan läggas på era händer längre men blundar ni och kupar händerna framför er så känner ni dem. jag lovar.
Älskade Lukas. Man ser på den översta bilden att han är trött. Att han längtar vila.
Jag längtar honom. När jag blundar ser jag hans huvudform så tydligt framför mig. Och hur lent det kändas att klappa det. Hur hans ögon visade mig att han älskade mig.
Skicka en kommentar